Melbourne 20 mars

Idag har minsann varit en väldigt bra dag! Inte för våra plånböcker dock men vad gör det om hundra år? Vi har tillbringat hela dagen i affärer. Och ja, det har blivit en hel del nya ägodelar. Hela förmiddagen hängde vi i ett av alla shoppingcenter som finns här. Åt sedan lunch i form av Subwaymacka innan vi shoppade lite till. När vi checkat alla affärer där så köpte vi en bägare med frozen yoghurt som vi njöt av på vägen till nästa shoppingcenter.

På nästa ställe blev det fest, massa bra affärer och vi gick in och ut ur affärer ytterligare ett par timmar. Spenderade ännu mer pengar och skrattade åt problemet att få med sig sakerna hem! Det löser sig alltid! När shoppingcentret stängde så gjorde vi ungefär samma sak, all energi bara rann av oss och promenaden tillbaka till Hostlet kändes evighetslång. Stannade dock hos Peter Pan där vi tog hjälp av dem för att boka buss och boende. Sista gången vi hälsar på hos Peter Pan, lite sorgligt trots att de mer än ofta irriterar oss!

Ja ja, väl tillbaka på Hostlet låste vi in alla nya plagg och gav oss ut igen. Vi var vrålhungriga! Tänkte köpa något i närmsta mataffär men den var sämst, dyrt och inte mycket att erbjuda. Drog istället till Urban Burger där vi köpte varsin burgare och fick gratis pommes för att vi är medlemmar på YHA. Det tackar vi för!

Nu har vi återvänt till Hostlet igen, mätta och belåtna. Ligger utslagna i varsin soffa och tuggar choklad. Snart tror jag allt att sängen kallar på oss, åtminstone så känns det så just nu. Så vi säger godnatt!

Förresten så hände det en lite småkomisk grej idag. Inte alls typiskt oss. Vi var tvungna att checka ut imorse och checka in igen (igår fanns inga lediga rum men imorse när vi vaknade fanns det några lediga sängar som tur var) när vi kom tillbaka senare efter vår shoppingtur. Väskorna hade vi låst in nere i källaren sålänge. Så vi gick till receptionen för att få våra nya kort så vi skulle kunna komma in på rummet. Trötta som vi var dock så lyssnade vi inte direkt på vilket rumsnummer vi skulle till utan sa bara yes yes yes och thank you på allt han sa. Det var först när vi klev in i hissen som vi kom på att vi inte riktigt visste vilken våning vi skulle till.. Vi båda trodde att vi hade hört vilket visade sig vara helt fel. Vi skämdes också lite så vi vågade inte gå tillbaka så istället chansade vi på en våning och började testa kortet i dörrar som vi kanske trodde var rätt. Hittade skrattande rätt efter inte så lång tid, men usch så dumt det kan bli ibland. Fast rätt roligt ändå, tur att ingen såg oss!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s