Frasier Island 21 feb

Yes, bussen och vi har precis just nu haft ett lunchstopp med lite macka och choklad. Till oss då förstås, bussen klarar sig nog ändå. Så nu har vi lite nya krafter så här kommer ytterligare ett inlägg från Frasier Island.

Som sagt, sömnen blev ju som den blev så därför var vi inte alldeles jättepigga när vi kröp ur vårt lilla mystält. Några som inte heller var så jättepigga var våra grabbar, efter gårdagens festande så hade de nu något som kallas för kraftig baksmälla. De såg för roliga ut! Så vi trötta tjejer fick hugga i och fixa frukost. Scrambled eggs and toast stod det på vårt papper, vi gjorde vårt bästa men det såg förfärligt äckligt ut. Ägg, lök och tomat blev en enda gegga bara. Men det smakade helt okej och efter att killarna rynkat lite på näsan så gick det ner även hos dem! Eftersom att det inte var någon vidare fart på grabbarna så tog vi även hand om disken och plockade undan efter oss. Fick något litet tack men annars var de fåordiga denna morgon, förstår då rakt inte varför…

Eftersom somliga hade druckit ett och annat dagen innan så var de inte direkt kapabla för att köra på morgonen så det kändes säkrast att sätta Linnéa bakom ratten. Hon styrde oss sedan så fint så till Eli Creek. Det är ett himla härligt ställe! Det enda vi behövde där var bikini, så med bikinin på gick vi en liten liten bit uppför floden som var där, hoppade i och kunde flyta hela vägen ner då strömmarna var såpass starka. Oj vad roligt vi hade! Skönt var det också. Att tillbringa morgonen flytandes nedför en flod och sedan ligga i vattnet och chilla är inte alls fel ska vi be att få tala om. Det borde man göra oftare! Dessutom var detta vattnet så fräscht att det var drickbart, perfekt. Fyllde hela vår tomma dunk med nytt gott vatten innan det var dags att rulla vidare!

Nästa färd blev inte lika mysig, skräckens färd kanske vi kan kalla den för. Den galna tysken Paul satte sig bakom ratten.. Ja, ni kanske anar vad som komma skall. Han körde som en tok! Gasen i botten och styrde som bara den.. Vi hade fått strikta order om att köra lugnt och försiktigt och styra så lite som möjligt då hjulen oftast följer de spår som redan finns. Så styra gör egentligen bara saken väldigt mycket svårare och värre. Men ne, Paul gjorde tvärtom. Gasade och styrde! Bilen hoppade hit och dit och när han skulle bromsa så snackar vi inga mjuka inbromsningar utan tvärnitar! Ja, alla i bilen satt och höll i sig krampaktigt och var livrädda. Han var inte den bästa föraren om man säger så.. Det bevisade han också genom att köra fast, så nä, vi var alla lika lättade när vi var framme vid campingen igen och kunde hoppa ur.

Vid campingen igen var det dags för lunch, wraps med grönsaker och lite kött och grejer. Blev knappt mätta på det heller men vi hade lite frukt kvar som vi tryckte i oss lite snabbt innan vi åter igen skulle fara iväg. Nu var det en väldigt mycket säkrare förare som tog plats bakom ratten. David körde oss lugnt och säkert fram till Indiana Heads där vi tog en promenad på tio minuter upp till en utsiktsplats. Rätt okej utsikt ändå! Rakt fram bredde havet ut sig, såg lite sköldpaddor, några såg en liten haj och en och annan fisk. Till höger låg stranden som vi precis kört på, till vänster ytterligare en lång strand och bakom oss en liten ”öken” av uppblåst sand. Riktigt vackert! Men värmen var lika påtaglig idag och svetten ville inte sluta rinna.. Men vi visste ju vad som väntade, Champagne pools!

Så vi lämnade efter en knapp timme Indiana Heads och Dustin körde oss ganska så lugnt och bra till Champagne pools. Även där fick vi gå en liten bit för att komma till dem men det var det såå värt. Man kan säga att det var som två pooler, men med saltvatten. Havsvattnet slog nämligen in över klipporna och när det landade i ”poolerna” så blev det lite champagneskum så därav namnet. Chillade där ett tag och bara hade det allmänt gött! Ungefär som vi alltid har det här på andra sidan jorden. När klockan slog tillräckligt mycket så var vi dock tvungna att lämna våra härliga pooler och åka tillbaka. Nu var det Charlies tur att ta över ratten och vi tyckte nog minsann att det gick riktigt bra! Men man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över bäcken! Precis innan vi kom fram till campingen så fastnade bilen framför oss rätt så rejält, vi skrattade gott åt dem då turledaren fick hoppa in bakom ratten och styra upp problemet! Sen var det vår tur att köra och då fastnade vi på exakt samma ställe… Pinsamt! Dock lyckades vi komma loss utan att ledaren behövde ta över ratten iaf men ändå. Ledaren gick sedan förbi och gjorde loser-tecknet åt oss vilket kändes väldigt bra! Det har vi glömt att säga men vår ledare är en himla skön prick, riktigt riktigt dryg men på ett roligt och gött sätt vilket gör allt snäppet bättre.

Men som sagt, vi kom loss och lyckades ta oss till campingen och parkera utan några mer problem. Vid det laget var vi hungriga som bara den så vi började med middagen på en gång. Potatis, kött och grönsallad skulle tillagas. Detta fixade grabbarna utmärkt så vi mest satt och väntade, skönt med lite service ibland. Vi hade ju ändå gjort frukosten så vi hade inget dåligt samvete alls faktiskt. Och maten sen blev hur god som helst! Det gjorde de bra killarna. Luke tog sedan på sig ansvaret att diska så vi slapp även det!

Vi tog oss istället en tur till vår sköne lille ledare för att be om lite plåster. Jag (jessica) råkade vara lite klumpig borta vid Champagne pools när jag skulle klättra på klipporna nämligen. Det var halt och fullt med vassa snäckor så jag halkade till lite och skar upp ena tån lite skönt sådär.. När jag visade ledaren så skrattade han bara och sa att vanligtvis brukar han amputera bort hela tån när det blir sådär, men han ville inte få blod i bilen så han skulle vänta med den operationen tills vi kom tillbaka till campingen. Kul skämt! Så jag fick gå där med sand i mina sår men det var inte så farligt förrän jag var tvungen att göra rent det på campingen. Aj aj aj vad ont det gjorde!! Men fick lite plåster av honom så det var ju bara att bita ihop och hoppas på att plåstret skulle sitta kvar. Vi tröståt alla tre med lite chips efter denna lilla smärtsamma stund och sedan hade vi nog världens konstigaste konversation med Luke. Så himla roligt! Han är då en riktigt härlig prick!

Dustin kom sedan och tyckte att vi skulle följa med till stranden och se månen gå upp. Sagt och gjort! Vi trotsade vår rädsla och följde med. Nu var vi ju då ute på farlig mark, det var bäckmörkt och inget staket som höll Dingos borta. Så det var inte helt tryggt men vi var ett rätt stort gäng så förhoppningsvis skulle de ta någon annan om de väl kom, åtminstone så tänkte vi så. Så vi satte oss nere på stranden och pratade, efter någon timme började månen stiga upp och folk började fota och ha sig. Var väl inte jättemycket att hänga i granen om vi säger så, men det var lite mysigt! Dock blev det alldeles för kallt efter ett tag och vi tog oss så sakteliga tillbaka upp till säkerheten. Där fick grabbarna med oss till ”baren” och dansgolvet där musiken var värre än värst och inget drag över huvud taget. Nä, blev att vi satte oss vid elden en stund och pratade istället. Och när tröttheten vällde över oss strax efter midnatt bestämde vi oss för att ge upp och gå till kojs.

Sov bättre den natten men långt ifrån bra. Fåglarna var lika jobbiga denna natt och dessutom började det regna en massa så det bildades en liten pöl vid våra fötter. Men det är smällar man får ta. Så att säga att vi var pigga när vi vaknade sista dagen vore väl att ljuga lite väl mycket!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s