Forts. Noosa 23 feb

Yes, vi checkade in och fick vårt rum. Inte världens bästa hostel vi hamnat på men för två nätter får det helt enkelt duga. Gick sedan till receptionen för att boka morgondagen och kommande greyhoundbuss. Efter detta så tog vi oss en liten promenad och utforskade Noosa lite. Hamnade i en hel massa mysiga affärer med ljuslyktor, armband, örhängen, bikinis och en hel massa annat roligt. Ryckte åter igen lite i shoppingtarmen!

Tog oss ner till stranden också och kollade in den, såg inte helt fel ut om man säger så. När vi strosat runt i affärerna så började klockan närma sig gratis mat. Blev tydligen ingen volleyboll i poolen men grillkväll med livemusik var det iaf. Gratis mat är ju aldrig fel så vi högg in! Det var korv, ketchup, senap, lök och toast som bröd och så någon mindre god kyckling. Den kastade vi men korven var helt okej för att vara gratis måste vi ändå säga. Passade på att äta rejält nu när vi slapp betala för det så mätta blev vi iaf. Mycket bra!

Efter den måltiden så visste vi inte riktigt vad vi skulle ta oss till. Hade tänkt handla frukost tills imorgon men mataffären hade visst stängt. Glömde att det är söndag idag.. Woops! Så istället tog vi oss en liten promenad och tillslut hamnade vi på Noosa Cinema. Gick in och hux flux så hade vi bestämt oss för att se en film! En romantisk komedi som heter ”are we officially dating?” köpte vi biljetter till och sedan tog vi en tur till 7-eleven och köpte dyr mjölk till frukosten imorgon. Lämnade den på Hostlet och gick sedan sakta tillbaka till bion, hade lite tid att döda så vi satt utanför och chillade ett tag. När klockan så slog nio så tog vi plats i biosalongen, en väldigt liten sådan och det var typ vi och fem till. Mysigt ju! Och filmen var en typisk tjejfilm med förutsägbart slut och allt det där, precis som det ska va. Bra film med andra ord!

Nu har vi precis kommit tillbaka till Hostlet, vädret är för himla tråkigt nu. Regnet bara öser ned utanför, hoppas verkligen det slutar tills inorgon! Usch! Så nu ska vi snarka ikapp med de andra här, godnatt godnatt!

Annonser

Noosa 23 feb

Imorse gick vi faktiskt upp strax efter sju för att vi ville ha pannkakorna som serverades då. Sade även hejdå till grabbarna från bilen och även Nathan. Honom ska vi dock träffa igen förhoppningsvis! Har lite halvt bestämt att vi ska ses i Byron Bay och åka iväg till en Hippiestad tillsammans, vi skulle höras framöver. Kul om det skulle bli så!

Sen vet ni ju att vi hoppade på bussen till Noosa och nu när detta skrivs så har vi anlänt och är framme i Noosa. Sitter på bargolvet och väntar på att klockan ska bli två så vi kan få checka in. Bara en timme kvar, yeey! Vädret är riktigt tråkigt idag med grå himmel och regn av och till hela tiden. Men men, vi ska väl inte klaga alltför mycket, livet hade kunnat vara sämre!

Vad som händer resten av dagen är obestämt än så länge men det ryktas om någon poolvolleyboll och gratis grillkväll här på Hostlet och det låter ju inte fel. Vi får se helt enkelt!

Frasier Island 22 feb

Ja, pigga var vi inte direkt när vi blev väckta klockan sex av vår ledare. Och regnet öste ner utanför tälten! Men vi hade inget annat val än att stiga upp och gå ut i det blöta och geggiga. Såg inte skymten av våra killar så vi plockade fram frukost och högg in själva. Mjölk, flingor och macka. Mums vad mättande! Så småningom fylldes bordet och de kom upp en efter en, lika opigga och bakis som föregående dag. Ett piggt och härligt gäng runt frukostbordet med andra ord!

Efter att ha städat undan, packat vår resterande mat så var det dags att hoppa in i bilarna för sista dagen. Ingen av grabbarna var kapabla att köra denna morgon heller så Anna tog plats bakom ratten och körde oss säkert och bra till Lake Mckenzie. Lake Mckenzie är en sjö som består av bara regnvatten, Jim berättade att det finns ca 90 stycken i hela världen varav drygt 40 finns på Frasier Island. Coolt ju! Vädret var dock inte det bästa men regnet hade ju iaf ett litet uppehåll så så sätt hade vi tur i oturen. Hoppade iaf i sjön som var varm och skön! Plaskade runt och lekte där i en timme innan vi så snällt fick gå upp igen. Vid det laget var vi så hungriga så vi åt lite äpplen och kakor i väntan på lunch.

När alla var uppe ur vattnet så hoppade vi in i bilarna igen, nu skulle galningen Paul köra igen. Vi sa hejdå till varandra ifall vi inte skulle överleva åkturen. Men han hade nog fattat att vi inte riktigt var nöjda med hans första körning för nu körde han mycket mer ordentligt och det kändes nästan tryggt. Så alla överlevde! Körde till stället där vi stannade för lunch första dagen och det var tanken att vi skulle äta lunch där även denna dag. Så vi stannade och skulle plocka fram vår resterande mat, det enda vi kunde hitta dock var bröd och smör.. Det andra hade tydligen någon annan tagit så det blev inte mycket till lunch här inte. Några mackor med smör, heja heja!

Var bara att hoppa in i bilarna igen, hungriga och trötta. Nu väntade den sista sträckan på Frasier Island.. Gick kalasbra och vi kom fram till platsen där vi skulle hoppa på färjan. Tog gruppfoto med alla vid turbilen, skulle sedan ta lite bilder med bara vårt gäng runt vår bil. Så vi gjorde detta och när vi tittade nästa gång så hade färjan åkt igen.. Så vi alla missade den på något konstigt sätt.. Ingen vet riktigt vad som hände men vår ledare var inte riktigt glad. Men men, drygt en kvart senare var den tillbaka och denna gången kom vi med dessutom! Väl tillbaka på andra sidan körde vi tillbaka till Hostlet där vi lastade ur, städade ur all sand och plockade iordning våra grejer innan vi tackade för oss och gick för att checka in. Frasier Island var därmed över och förbi! Skönt häng, vackra härliga platser, coola bilar och bara en helt jättebra tur! Vi är mer än nöjda! Fick se nio vilda Dingos under dagarna, fick chilla gärnet, lära känna nya härliga människor, campa lite och bara njuta av en finfin ö! Gött liv!

Vi checkade iaf in, hämtade våra väskor och gick till rummet. Väl där träffade vi en av våra rumskamrater, en kille vid namn Nathan. Mycket trevlig och lätt att prata med! Pratade lite innan vi gick ner för att boka boende för Noosa och Brisbane. Tog sån himla tid då vi fick vänta så himla länge.. Tålamodet höll på att försvinna helt och tröttheten bara vällde över oss. Men efter mycket om och men så hade vi iaf bokat boende och även köpt en matbiljett för kvällens dinner på Hostlet.

Återvände till rummet där vi träffade på Nathan igen, fortsatte prata med honom medan vi en efter en tog en skön och välbehövd dusch! Fick sedan sällskap av honom till middagen och även en av killarna från bilen sällskapade oss. Korv, pommes och sallad bestod middagen av och den gick ner utan problem! Nathan erbjöd sig sedan att diska så vi fick sån himla service. Vilken kille!! Kom sedan ytterligare en kille och gjorde oss sällskap så då spelade vi lite kort, lärde oss lite nya spel vilket verkligen var på tiden. Det kom ytterligare två människor som var med och spelade efter ett tag så resten av kvällen bestod av härligt snack och massa kortspelande. Trevliga människor! Trevlig kväll!

Strax efter elva var vi dock så trötta att vi kröp ner i sängarna och slocknade rätt fort. Sååå skönt! Men oj vad vi är nöjda med de senaste dagarna, Frasier Island var över förväntan och det är alltid kul när det är så! Så det var tre trötta men glada tjejer som gick och lade sig igår. Så det ska vara!!

Frasier Island 21 feb

Yes, bussen och vi har precis just nu haft ett lunchstopp med lite macka och choklad. Till oss då förstås, bussen klarar sig nog ändå. Så nu har vi lite nya krafter så här kommer ytterligare ett inlägg från Frasier Island.

Som sagt, sömnen blev ju som den blev så därför var vi inte alldeles jättepigga när vi kröp ur vårt lilla mystält. Några som inte heller var så jättepigga var våra grabbar, efter gårdagens festande så hade de nu något som kallas för kraftig baksmälla. De såg för roliga ut! Så vi trötta tjejer fick hugga i och fixa frukost. Scrambled eggs and toast stod det på vårt papper, vi gjorde vårt bästa men det såg förfärligt äckligt ut. Ägg, lök och tomat blev en enda gegga bara. Men det smakade helt okej och efter att killarna rynkat lite på näsan så gick det ner även hos dem! Eftersom att det inte var någon vidare fart på grabbarna så tog vi även hand om disken och plockade undan efter oss. Fick något litet tack men annars var de fåordiga denna morgon, förstår då rakt inte varför…

Eftersom somliga hade druckit ett och annat dagen innan så var de inte direkt kapabla för att köra på morgonen så det kändes säkrast att sätta Linnéa bakom ratten. Hon styrde oss sedan så fint så till Eli Creek. Det är ett himla härligt ställe! Det enda vi behövde där var bikini, så med bikinin på gick vi en liten liten bit uppför floden som var där, hoppade i och kunde flyta hela vägen ner då strömmarna var såpass starka. Oj vad roligt vi hade! Skönt var det också. Att tillbringa morgonen flytandes nedför en flod och sedan ligga i vattnet och chilla är inte alls fel ska vi be att få tala om. Det borde man göra oftare! Dessutom var detta vattnet så fräscht att det var drickbart, perfekt. Fyllde hela vår tomma dunk med nytt gott vatten innan det var dags att rulla vidare!

Nästa färd blev inte lika mysig, skräckens färd kanske vi kan kalla den för. Den galna tysken Paul satte sig bakom ratten.. Ja, ni kanske anar vad som komma skall. Han körde som en tok! Gasen i botten och styrde som bara den.. Vi hade fått strikta order om att köra lugnt och försiktigt och styra så lite som möjligt då hjulen oftast följer de spår som redan finns. Så styra gör egentligen bara saken väldigt mycket svårare och värre. Men ne, Paul gjorde tvärtom. Gasade och styrde! Bilen hoppade hit och dit och när han skulle bromsa så snackar vi inga mjuka inbromsningar utan tvärnitar! Ja, alla i bilen satt och höll i sig krampaktigt och var livrädda. Han var inte den bästa föraren om man säger så.. Det bevisade han också genom att köra fast, så nä, vi var alla lika lättade när vi var framme vid campingen igen och kunde hoppa ur.

Vid campingen igen var det dags för lunch, wraps med grönsaker och lite kött och grejer. Blev knappt mätta på det heller men vi hade lite frukt kvar som vi tryckte i oss lite snabbt innan vi åter igen skulle fara iväg. Nu var det en väldigt mycket säkrare förare som tog plats bakom ratten. David körde oss lugnt och säkert fram till Indiana Heads där vi tog en promenad på tio minuter upp till en utsiktsplats. Rätt okej utsikt ändå! Rakt fram bredde havet ut sig, såg lite sköldpaddor, några såg en liten haj och en och annan fisk. Till höger låg stranden som vi precis kört på, till vänster ytterligare en lång strand och bakom oss en liten ”öken” av uppblåst sand. Riktigt vackert! Men värmen var lika påtaglig idag och svetten ville inte sluta rinna.. Men vi visste ju vad som väntade, Champagne pools!

Så vi lämnade efter en knapp timme Indiana Heads och Dustin körde oss ganska så lugnt och bra till Champagne pools. Även där fick vi gå en liten bit för att komma till dem men det var det såå värt. Man kan säga att det var som två pooler, men med saltvatten. Havsvattnet slog nämligen in över klipporna och när det landade i ”poolerna” så blev det lite champagneskum så därav namnet. Chillade där ett tag och bara hade det allmänt gött! Ungefär som vi alltid har det här på andra sidan jorden. När klockan slog tillräckligt mycket så var vi dock tvungna att lämna våra härliga pooler och åka tillbaka. Nu var det Charlies tur att ta över ratten och vi tyckte nog minsann att det gick riktigt bra! Men man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över bäcken! Precis innan vi kom fram till campingen så fastnade bilen framför oss rätt så rejält, vi skrattade gott åt dem då turledaren fick hoppa in bakom ratten och styra upp problemet! Sen var det vår tur att köra och då fastnade vi på exakt samma ställe… Pinsamt! Dock lyckades vi komma loss utan att ledaren behövde ta över ratten iaf men ändå. Ledaren gick sedan förbi och gjorde loser-tecknet åt oss vilket kändes väldigt bra! Det har vi glömt att säga men vår ledare är en himla skön prick, riktigt riktigt dryg men på ett roligt och gött sätt vilket gör allt snäppet bättre.

Men som sagt, vi kom loss och lyckades ta oss till campingen och parkera utan några mer problem. Vid det laget var vi hungriga som bara den så vi började med middagen på en gång. Potatis, kött och grönsallad skulle tillagas. Detta fixade grabbarna utmärkt så vi mest satt och väntade, skönt med lite service ibland. Vi hade ju ändå gjort frukosten så vi hade inget dåligt samvete alls faktiskt. Och maten sen blev hur god som helst! Det gjorde de bra killarna. Luke tog sedan på sig ansvaret att diska så vi slapp även det!

Vi tog oss istället en tur till vår sköne lille ledare för att be om lite plåster. Jag (jessica) råkade vara lite klumpig borta vid Champagne pools när jag skulle klättra på klipporna nämligen. Det var halt och fullt med vassa snäckor så jag halkade till lite och skar upp ena tån lite skönt sådär.. När jag visade ledaren så skrattade han bara och sa att vanligtvis brukar han amputera bort hela tån när det blir sådär, men han ville inte få blod i bilen så han skulle vänta med den operationen tills vi kom tillbaka till campingen. Kul skämt! Så jag fick gå där med sand i mina sår men det var inte så farligt förrän jag var tvungen att göra rent det på campingen. Aj aj aj vad ont det gjorde!! Men fick lite plåster av honom så det var ju bara att bita ihop och hoppas på att plåstret skulle sitta kvar. Vi tröståt alla tre med lite chips efter denna lilla smärtsamma stund och sedan hade vi nog världens konstigaste konversation med Luke. Så himla roligt! Han är då en riktigt härlig prick!

Dustin kom sedan och tyckte att vi skulle följa med till stranden och se månen gå upp. Sagt och gjort! Vi trotsade vår rädsla och följde med. Nu var vi ju då ute på farlig mark, det var bäckmörkt och inget staket som höll Dingos borta. Så det var inte helt tryggt men vi var ett rätt stort gäng så förhoppningsvis skulle de ta någon annan om de väl kom, åtminstone så tänkte vi så. Så vi satte oss nere på stranden och pratade, efter någon timme började månen stiga upp och folk började fota och ha sig. Var väl inte jättemycket att hänga i granen om vi säger så, men det var lite mysigt! Dock blev det alldeles för kallt efter ett tag och vi tog oss så sakteliga tillbaka upp till säkerheten. Där fick grabbarna med oss till ”baren” och dansgolvet där musiken var värre än värst och inget drag över huvud taget. Nä, blev att vi satte oss vid elden en stund och pratade istället. Och när tröttheten vällde över oss strax efter midnatt bestämde vi oss för att ge upp och gå till kojs.

Sov bättre den natten men långt ifrån bra. Fåglarna var lika jobbiga denna natt och dessutom började det regna en massa så det bildades en liten pöl vid våra fötter. Men det är smällar man får ta. Så att säga att vi var pigga när vi vaknade sista dagen vore väl att ljuga lite väl mycket!

Frasier Island 20 feb

Sådär ja, i skrivande stund har vi precis klivit ombord på bussen igen som ska ta oss från Rainbow Beach ner till Noosa. Har ett par maxade härliga dagar att skriva om här nu så ni får stå ut med långa inlägg som kanske inte alltid har de mest välformulerade meningarna. Men men, så kan det vara.

Vi börjar väl från början antar jag, alltså Frasier Island 20 feb.

Vi pallrade oss upp strax efter sex precis som vi skrev i förra inlägget, fick stora fina supergoda pannkakor innan vi checkade ut, låste in våra stora ryggsäckar och tog våra småväskor till samlingsplatsen. Nu väntade Frasier Island i tre dagar! Pepp! Allt började med att vi fick lyssna till ännu mer säkerhetsgrejs innan vi fick hämta våra boxar med mat som vi lastade på trailern. Fyllde vår 20-litersdunk med vatten, fick vår bil och kunde så småningom packa in våra grejer. Då bilen var en stor fyrhjulsdriven jeep med plats för åtta personer kan ni ju tänka er att packningsutrymmet var minimalt men med lite kraft och envishet lyckades vi efter mycket om och men få in allt och till och med stänga. Mycket bra!

När grejerna var där de skulle var det dags för oss att hoppa in också. Vi tjejer hoppade in längst bak där det var trångt och mysigt och killarna fick lite mer plats där framme. Snälla flickor är vi minsann. Så bar det iväg! Luke var vår första driver så han körde oss hyfsat lugnt och säkert till stranden där vi skulle köra på färjan. På vår tur var vi totalt fyra bilar, inklusive ledarbilen som alltid kördes av vår turledare. Vi skulle med säkert avstånd följa efter ledarbilen helt enkelt, låter enkelt iaf! Som sagt, väl på stranden körde vi på färjan som tog ungefär en kvart innan vi kunde köra av på Frasier Island. Där hände första roliga grejen, bil nummer tre körde fast! Men det löstes ganska smidigt med lite puttande och backande. Så kunde vi fortsätta igen!

Körde på stranden längs med havet, himlen var klarblå och solen stekte på som bara den. Hur gött som helst! I bilen var det glada och förväntansfulla miner och musiken dunkade högt ur högtalarna! Vi fick lite känslan av att vi var med i en film. Vi trivdes rätt bra med andra ord! Första stoppet blev på ett ställe där det fanns lite bänkar och bord, ett bageri, liten affär och halvmysiga toaletter. Där skulle vi inta vår lunch! Så ut ur bilen, leta reda på våra lådor med mat på trailern, hitta en plats att sitta på och sedan försöka få i oss något ätbart. På menyn stod ost & skinktoast med majonnäs och grönsaker. Så vi hittade lite grönsaker som vi skar upp, i kylboxen hittade vi något skinkliknande och lite ost och så lyckades vi få till hyfsat goda mackor tillslut. När maten som skulle vara till lunch var uppäten var vi fortfarande hungriga, så det blev en frukt och lite kakor på det. Sedan var det dags att åka igen! Bara att packa in all mat igen och hoppa in i bilarna.

Styrde så ut på vägen igen och det är inte dumt alls när vägen består av bara sand alltså. Liivet! Chillade vidare i våra bilar längs stranden, det gick rätt bra för Luke måste vi väl ändå säga. Fram tills han nästan halvt begravde oss! Han hade lite för lite fart genom ett väldigt mjukt sandparti och där tog det stopp, och bilen grävde ner sig ganska så bra kan man väl säga. Hela ena framhjulet var under sanden.. Hmm, inte riktigt så det ska vara. Men vi hade roligt! Tog lite bilder och sedan var det bara att putta, eller ja, killarna puttade och vi hejade på. Bra arbetsfördelning! Men vi lyckades komma loss utan större men och kunde köra vidare. Nästa stopp var på ett ställe där vi skulle stanna så vi fick parkera bilarna och hoppa ur för ett litet snack med Jim som våran ”ledare” heter. Nu väntade en bushwalk på 45 minuter innan vi skulle komma fram till Lake Wabi där vi äntligen skulle få svalka oss. Härligt! Men det var inte vilken promenad som helst.. Frasier är en ö med bara sand och sand är jobbigt att gå i. Ännu jobbigare när det är dryga 30 grader varmt och svetten fullkomligt forsar längs kroppen.. Men, vi lyckades!

Precis innan vi kom fram till sjön var det något som kallas för Sandblown, sand har blåst in från kusten och begravt vegetationen på ett större område så det liknar nu en öken. Massa massa sand! Så vi var först tvungna att ta oss över ”öknen” innan vi kunde slänga oss i sjön. Jösses vad skönt det var!! Vi simmade och så spelade vi lite ”volleyboll” i vattnet med ett gäng killar. Riktigt härligt! Något som var lite mindre härligt var alla dessa småfiskar som bodde i sjön, de ville mer än gärna äta lite på oss vilket kittlade väldigt obehagligt. Försökte gilla läget men det gick i några sekunder innan vi var tvungna att sprattla och plaska lite så de försvann i någon sekund innan vi fick göra om proceduren! Men men, det gick att leva med om man säger så.

Efter någon timme eller två vid sjön så var det dags att vandra tillbaka till bilarna, tog oss kanske fem minuter innan vi var lika svettiga som innan badet. Mysigt! Så väl tillbaka så kände vi oss lika äckliga igen. Äckliga som vi var hoppade vi in i bilen och körde vidare, med fönstren helt nedvevade och härlig naturlig fläkt så kunde vi andas och röra oss hyfsat normalt igen. Man är konstant klibbig dock, så sitter man för nära varandra så klibbar man ihop, kan ju vara mysigt tänker ni, inte lika mysigt som det låter tycker vi! Iaf, vi tog oss genom sanden och kom så småningom om fram till campingplatsen där vi skulle sova kommande två nätter.

Vårt ställe var inringat med stängsel så att vi inte skulle behöva oroa oss för de vilda livsfarliga små hundarna som lever på ön, gulliga och alldeles för smala Dingos. Vi parkerade och fick välja varsitt tält för nätterna, det var tremannatält så det var alldeles perfekt för oss. När vi valt vårt boende gick vi och grabbarna en promenad längs stranden och lärde känna varandra bättre. Såg lite små krabbor, försökte gräva ner oss i sanden, kollade på några orangefärgade sandklippor och bara hade det allmänt trevligt. När vi kom tillbaka efter promenaden så tog vi itu med att laga middag. Ris, kyckling och grönsaker stod på menyn. Så vi kokade och stekte och slutligen hällde vi ihop allt i en stor kastrull och rörde om. Lite risottoaktigt. Smakade inte så jättemycket men det gick ner! Hade lite fruktkaka till efterrätt men den var vidrig så den tror jag hamnade i soporna efter ett tag.

När vi diskat och plockat undan var det himla mörkt och myggigt. Långbyxor åkte på för att inte bli alltför sönderbiten och sedan satt vi runt bordet och bara snackade. Sköna killar! Folk började dock bli mer och mer fulla och eftersom vi bodde totalt 120 pers på samma campingplats så var det ett himla party framåt småtimmarna. Det lektes lekar, det dansades, folk satt runt elden och drack och det var burkar precis överallt. Vi kände dock att för att orka morgondagen så var det nog läge att dra sig mot tältet. Så någon gång runt midnatt kröp vi in i vårt lilla tält. Trångt och mysigt även där!

Försökte så sova oss igenom natten vilket gick lite sådär. Högljudda fulla människor, obekvämt till tusen och så dessa himla fåglar som fick för sig att börja skrika och ha sig redan vid tre fyra på morgonen. Härligt utvilade var vi alltså när klockan var halvåtta och det var dags att gå upp!

Rainbow Beach 19 feb

Imorse var det som sagt olidligt tidig uppstigning som gällde. Var uppe redan halvsex för att hinna äta frukost i lugn och ro, visade sig såklart att köket inte öppnade förrän klockan sex dock.. Tji fick vi för att vi för en gångs skull var uppe i tid. Jaja, blev såklart sjukt stressigt med frukosten men vi hann nästan och sedan blev vi nerkörda till bussen.

Sex timmar i buss väntade. Var rätt segt men vi halvsov av och till, stannade för en halvtimmes brejk och sedan halvsov vi vidare. Halvett var vi framme i Rainbow Beach, fick ett välkomstsnack och sedan checkade vi in. Vi fick varsitt gulligt tallriksset med tallrik, mugg och en djup tallrik, allt i plast. Så funkade det tydligen här, antar att det är för att folk ska skärpa sig med disken för dessa ska återlämnas när vi checkar ut. Känns lite som på scoutläger, ”alla hämtar tallrik och kåsa för nu är det mat”.

När vi checkat in och fått vårt rum så kokade vi nudlar lite snabbt. Våra tallrikar var såklart på rummet så vi åt direkt ur kastrullen istället, såg kanske inte jättemysigt ut men mindre disk och väldigt smidigt. Who Cairns liksom? Sen drog vi oss ner mot stranden, gick en liten promenad längs strandkanten en stund innan vi stannade och tog en massa roliga bilder. Hoppade, hjulade, försökte stå på händer, filmade och tog ännu mer knasiga bilder. Kul! Man får det inte roligare än vad man gör sig helt enkelt!

På vägen tillbaka sen lyxade vi till det med varsin glass innan vi var tvungna att gå tillbaka till Hostlet för en massa säkerhets och infosnack inför kommande dagars äventyr. Frasier Island väntar i tre dagar! Camping, fyrhjulsdrivna jeepar, en massa massa människor och bara sand. Låter väl för härligt? Det hoppas vi att det blir iaf! Vi blev iaf indelade i grupper om åtta personer, det är så många som det får plats i varje bil. I våran bil är det vi tre såklart, sedan kommer vi ha en Charlie, Paul, Luke, David och Dustin. Tre tyskar och två engelsmän, känns som ett härligt gäng! Fick sedan lyssna på massa snack, kolla på en lååång och hyfsat tråkig film och sedan ännu mer snack. När allt ÄNTLIGEN var över så var vi ganska så väldigt uttråkade..

Tur för oss då att det var middagstime! Mat för bara sex dollar även här så vi fick spagetti och köttfärssås med riven ost och sallad, smakade kalas! Drog till mataffären efter detta för att köpa lite snacks till öa. Slutade med att vi köpte en massa annat också, bland annat knäckebröd, mycket bra att ha i framtiden! När detta var betalt och klart återvände vi till rummet där vi packade om, får bara ha med oss en liten ryggsäck så det gäller att bara ta med det man verkligen behöver. Tog även en dusch, blir ingen sån lyx nu på ett par dagar så det gäller att passa på!

Nu de sista timmarna tog vi med oss dricka och vindruvor och satte oss vid ett litet bord nästan nere vid havet. Mysigt! Pratade lite och bara hade det allmänt chill. Har precis återvänt till rummet, ska alldeles strax krypa ner och ladda för morgondagen. Kvart över sex måste vi gå upp.. Sen väntar två nätter i tält, ja man kommer vara pigg och glá på lördag! Glá iaf får vi hoppas!

Men vi säger som såhär va, man lever bara en gång så det gäller att maxa till max! Ja men precis! Så godnatt med er gott folk och lev livet!

1770/Agnes Water dag 2

Idag vaknade vi strax innan nio och åt frukost och gjorde oss redo för förmiddagens surflektion. Såå peppade! Skulle bli upphämtade på Hostlet klockan tio så prick tio satte vi oss och väntade utanför. 45 minuter senare satt vi fortfarande och väntade.. Gick in till receptionen där vi fick vänta en evighet tills det kom någon och hjälpte oss. Fick då reda på att surflektionen var inställd, han som höll i den hade behövt dra till Gladstone så han hade tydligen sprungit in lite tidigare imorse och sagt till att det var inställt. Bra där att de på Hostlet inte meddelar oss som ska surfa.. Detta gjorde oss riktigt förbannade och det fick receptionisten höra. Men det enda vi fick till svar var ett tamt ”sorry for that”.

Riktigt sura och arga gick vi till ett annat surfställe för att se om de hade några platser under dagen.. För vi ville ju verkligen surfa! Kom in på det andra surfstället och den goa killen bakom disken blev minst lika förbannad som vi kände oss, han svor och blev riktigt irriterad över att vi hade blivit bemötta som vi blivit. Han berättade också att de som vi tänkt surfa med först ställer in titt som tätt och inte ens är utbildade lärare. Så han ringde till sina grabbar och sade att en av dem skulle komma upp och hämta oss och hjälpa till så vi också fick surfa. Det var nämligen så att surflektionen redan hade börjat för en halvtimme sedan men han tyckte då rakt inte att vi skulle åka härifrån utan att ha surfat, det är ju därför folk kommer hit! Så vi fick betala snabbt som bara den, sen visade han vart vi skulle gå för att möta en annan kille.

Vi småsprang mot stranden och mötte så upp ytterligare en sköning till kille där de hade sina surfbrädor och grejer. Han gav oss varsin bräda och sen traskade vi ner till stranden! Där höll ett helt gäng på att öva på land så vi fick snabbt ta på oss varsin t-shirt och massa solkräm innan vi slängde oss ner på brädorna och fick en snabbgenomgång på hur vi skulle göra. Övade några gånger på land innan han tog med oss ut i vattnet för att testa på riktigt. Hoppade upp på våra brädor, väntade på en våg, fick skjuts och hjälp av grabbarna och sen var det bara att försöka ställa sig upp. Ja, lättare sagt än gjort såklart!

Vi ramlade, missade vågorna, paddlade för sent och jag vet inte allt. MEN, vi lyckades stå på brädan och åka inåt kanske runt fem gånger var, grymt stolta är vi! Och jösses vad roligt det var! Höll igång i två timmar och vi var heeeelt slut när de ropade att tiden var ute. Ingen ork i armarna efter allt paddlande, svidande ögon efter allt saltvatten och lite omtumlad efter alla vurpor men oj så nöjda vi var och är! Jätteroligt!

Fick så bära tillbaka surfbrädorna, traska upp till byn för att kolla på lite bilder från våra försök. Fanns en del snygga bilder faktiskt men alldeles för dyrt! Så vi gick tillbaka till Hostlet, tog en välförtjänt skön dusch och lagade en riktigt god lunch! Sen blev det chill och wi-fi ett bra tag då vi inte orkade göra något annat. När detta blev tråkigt så lekte vi frisersalong så Anna klippte mitt hår, så himla gött! När hon var färdig med att klippa till mig så gick vi alla till mataffären för att köpa lite frukt och grejs till bussen imon. När vi kom tilllbaka till Hostlet igen serverades det middag, precis som igår. Fast idag var det äckligt! Eller mindre gott som vi har blivit uppfostrade till att säga. Det var någon konstig corned beef, potatismos, en sås som skulle smaka vitlök men inte smakade något alls, lite grönsaker och lite pumpa. Men men, det gick ner iaf.

Satte oss sedan ute och åt lite efterrätt i form av Pepsi och nötter. Goooooott!! Ja, sen har vi mest legat på rummet och pratat och bara tagit det väldigt lugnt. Nu är det dags att åter igen krypa ner i sängen.. Dagarna går i väldans fart alltså. Imorgon tar vi en tidig morgonbuss till Rainbow Beach, så tidigt som 6.30 går den. Usch och fy! Bäst att kojsa på bums. Kommer säkerligen vakna med en härlig träningsvärk imorgon men det är det sååå värt! Bra dag det här!

Kram och godnatt på er!