Mt Eden & The Skytower

Nästintill lika segt att ta sig upp idag.. Vi har hamnat i något slags zombietillstånd som vi verkligen måste försöka ta oss ur. Såhär kan vi inte ha det!

Började dagen med ett besök till receptionen där vi bokade två extra nätter här och dessutom fick ett gott recept på nutella-milkshake av killen bakom disken, tyvärr sträcker sig inte våran matbudget så långt så det får helt enkelt vänta tills vi kommer hem, om vi har några pengar kvar då vill säga. Man vet ju aldrig! Efter det lilla besöket var det frukosttime, det satt fint som vanligt. Sen bara satt vi ett tag, orkade inte riktigt ta tag i tillvaron och det var rätt skönt att bara sjunka in i sin egna lilla värld en stund. Men efter en titt på klockan så kände vi att vi var tvungna att ta oss ut och hitta på nått, blev en vandring till Mt Eden som är en gammal vulkan. Eller krater kanske man säger, vi vet inte riktigt. Ett stort hål var det iaf, och vi fick klättra en bra bit för att komma upp till den så när vi väl var uppe tog vi en välförtjänt paus. Och utsikten var inte helt tokig, såg ut över hela Auckland i princip.

Efter den lilla pausen där uppe traskade vi ner igen och gick tillbaka till Hostlet och fyllde på våra flaskor innan vi tog sikte på The Skytower. Kollade när några gjorde ”the skyjump” och så tog vi oss en liten titt inne i tornet. Kollade priset för att åka upp i tornet och tänkte att det inte var riktigt värt så vi vände och gick ut istället. Där ute såg vi ytterligare en hoppare och då kunde jag (jessica) inte hålla mig längre. Så vi vände tillbaka och så betalade jag för ett såkallat ”Skyjump”. Vi var fyra stycken som gjorde det tillsammans så vi fick på oss fina overaller och en sele, sen åkte vi hiss upp till våning 53 där två killar väntade på oss. Jag var sist ut och hade lite tid på mig att kolla utsikten och notera de andras skräckslagna miner när de hoppade rätt ut. Speciellt en liten äldre man som hade höjdskräck, oj vad han var rolig! Och livrädd! Men skönare snubbe får man nog leta efter. Efter några minuter var det min tur.. Och ja, benen skakade lite men det vore väl konstigt annars. Hoppet var från 192 meter och man faller i 85 km/h, inte direkt vad jag brukar göra varje dag! Men jag stegade in till killarna, de gjorde de sista säkerhetskontrollerna, jag fick en kamera runt handleden som skulle filma mitt hopp hela vägen ner och sen tog de kort och pratade en himla massa. Jag ville bara att de skulle hålla tyst, att prata engelska när man är lite nervös är inte det smidigaste märkte jag.. Men de fortsatte prata och frågade massa frågor och skrattade åt min nervositet. ”You are all over the place” sa de och skrattade gott! Men det bjussar jag på! Sen kedjade dom fast mig och så fick jag gå ut till kanten. Där skulle ytterligare ett foto tas innan de satte igång kameran på min arm och filmade mig och killen som var med mig ut, han frågade hur det kändes och sedan fick jag dra kameran ett varv så utsikten kom med på filmen, när denna procedur var klar så gick vi ännu längre ut på kanten, han hakade loss mig helt från ställningen och höll i mig medan han bad mig greppa höger hand om den högra stolpen och vänster hand om den vänstra. Så stod jag där på kanten, det enda som höll mig tillbaka var greppet om stolparna.. Och så började han räkna ner, tre två ett HOPPA! Och så släppte han greppet och det var bara för mig att hoppa rätt ut i luften och det gjorde jag minsann! Föll sedan rakt ner i 85km/h i elva sekunder, härligaste känslan jag varit med om! Och så bromsades farten in och jag gjorde en graciös landning på plattformen 192 meter senare. Jösses vilken adrenalinkick, jag vill ha mer!! Gick (läs småskuttade) sedan tillbaka in där vi fick klä av oss och sedan se på våra filmer, oj vad roligt! Köpte både bilderna och filmen, kul minne att plocka fram i framtiden! Nu vill jag bara gör mer och mer galna upptåg, det gav mersmak!!

Efter hoppet så tog vi ändå hissen upp till Skydeck, utsikt från 220 meter, något bättre utsikt än från vulkanen och den var ändå inte dålig! Då fattar ni att utsikten från tornet var fenomenal! Stolt över Linnea också som trots sin höjdskräck tog sig hela vägen upp och till och med vågade stå på glasgolvet som fanns där uppe. Visserligen på kanten men ändå, she made it!! Inte illa, värt både en och två klappar på axeln! När vi kom ner igen var vi vrålhungriga så vi slängde i oss mackorna vi hade med oss och letade sedan reda på en mataffär där vi köpte kvällsmat. Ikväll lyxade vi faktiskt till det på riktigt, pasta och tacofärs!! Oj vad mätta vi blev! Och så kom chipspåsarna fram nu till efterrätt tillsammans med lite kortspelande, myspys! Nu har vi precis snackat lite med ett lite äldre svenskt par som bor här på Hostlet, mycket trevligt. Annars funderar vi på att inta sängläge.. Vi är tröööötta!!

Over and out!

Annonser

5 thoughts on “Mt Eden & The Skytower

  1. Jag hade lätt kastat mig utför den kanten med dig utan att tveka 1 sekund:) ser så sjukt kul ut oå filmen, synd att linnea är så höjdrädd, det är nog en häftig känsla:)

  2. När jag läste om ditt hopp(jessica)så kändes det som att jag stod där och skulle hoppa! Härligt att se filmen och härligt att se Linnea klara av att segra lite över sin höjdskräck!! Bra gjort tjejer. Mamma Carina

    • När jag stod därnere kände jag att drt vore häftigt att hoppa men jag visste att jag hade fått problem när jag väl stod däruppe. Insåg när vi åkte upp sen i tornet att jag hade dött om jag gjort det 😝

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s