Kaikoura 30 jan

Ja, redan kvart i sju så lämnade vi Rangitata bakom oss och rullade vidare. Gjorde ett kaffestopp innan vi efter ett par timmar anlände till Christchurch flygplats. Där hoppade alla välbekanta ansikten av, lite småsorgligt sådär. Vissa skulle flyga hem, vissa vidare till andra länder och vissa bara till en annan del av Nya Zeeland. Tråkigt att de lämnar men det gör ju visserligen vi också om ett par dagar.. Istället hoppade det på ett helt nytt gäng med människor. Trevligt det också!

Efter flygplatsen åkte vi vidare och gjorde ytterligare ett stopp där vi köpte varsin paj till lunch och hittade en free wi-fi spot som vi hann använda i typ fem minuter innan vi skulle åka vidare igen. Tidig eftermiddag anlände vi till Kaikoura där vi först stannade vid en utsiktsplats innan vi åkte till dagens Hostel, the Lazy shag backpackers. Där checkade vi in och upptäckte samtidigt att det hade hoppat på en till svensk! Komiskt nog heter hon Linnéa! En sån supertrevlig tjej ifrån Malmö. Så tillsammans gick vi och handlade lite till kvällens middag. Sen hamnade vi på rummet lite med rumskamraterna och pratade en del innan vi alla beslöt oss för att ta en promenad genom stan och till stranden.

Sagt och gjort, vi strosade genom staden vilket inte alls var så mycket att hänga i julgranen. Väldigt liten stad. Sen satte vi oss på stranden en stund och pratade tills det blev för kallt och vi gick tillbaka till Hostlet. Väl där slappade vi lite i sängarna innan vi gick för att tillaga lite kvällsmat. Mycket gott! Förberedde också inför morgondagens frukost genom att steka lite ägg att ha på mackorna. Ni ska bara veta hur tidigt vi ska upp imon.. Vill helst inte tänka på det..

När detta var gjort iaf så spelade vi lite kort på rummet, fick sällskap av den svenska tjejen och en finsk tjej så det var riktigt trevligt. Nu är klockan snart halvelva och vi måste verkligen sova! Klockan ringer strax efter fyra imorgon.. Ja ni läste rätt, fyra! Olidligt tidigt. Men vi kan ju hoppas på en fin soluppgång iaf, alltid nått! Och sen lär vi ha typ världens bästa morgon också, men det får ni höra mer om imorgon.

Nu: sova!!

Annonser

Liveuppdatering mellan Picton & Wellington

Yes, nu lämnar vi sydön bakom oss och är i skrivande stund sittandes på färjan från Picton. Fritt wi-fi flera timmar, Yeey!

Så, imorse ringde alltså klockan kvart över fyra. Det är inget skämt, klockan ringde och vi steg upp! Gick till köket och hämtade frukosten som bestod av en äggmacka och en banan. Med dessa i handen så gick vi så en knapp halvtimme genom stan till The Dolphin Encounter. Ytterligare en dröm skulle bli förverkligad!

Kvart över fem var vi där, checkade in och så väntade vi några minuter innan våra såkallade guider kom. Då blev vi utrustade med varsin våtdräkt med tillhörande jacka, ett par simfötter, en mask, cyklop och snorkel. Med våtdräkterna på och med det andra i handen så fick vi först se en säkerhetsfilm på en kvart. Mycket humoristisk sådan och tur var väl det, annars hade vi säkerligen somnat! Efter filmen hoppade vi in i en minibuss som sedan skjutsade oss ner till hamnen.

I hamnen fick vi hoppa på en hyfsat stor båt, på vår våt var det enbart människor från Stray så vi kände igen alla vilket var trevligt. Först gick vi igenom lite säkerhet innan det bar iväg ut på havet. Delfinjakt! Och efter en knapp halvtimme så hittade vi dem, helt plötsligt hoppade de överallt runt båten och vi fick göra oss redo för att hoppa i vattnet. Maskerna och simfötterna åkte på och likaså cyklop och snorkel, sedan var vi redo! Då ljöd ett speciellt ljud och vi alla fick plumsa i vattnet, kallt till en början, bara 16 grader. Men det glömde man snabbt bort då det helt plötsligt började cirkulera delfiner omkring en! Och då snackar vi inte bara en delfin, mängder av dem. Vi fick lära oss att om vi gav ifrån oss ett visst ljud genom snorkeln så kunde vi locka delfinerna till oss. Så där simmade vi runt och lät konstigt och visst funkade det, det var delfiner överallt. Och fick man ögonkontakt med dem och började snurra runt så kunde man få delfinerna att göra likadant, såå häftigt! Ibland kunde man bara flyta runt så hoppade delfinerna precis bredvid en eller simmade precis under. Ja, man blev så till sig att man började hyperventilera i snorkeln och råkade svälja några munnar saltvatten. Väldigt mumma! Men efter att ha hostat och fräst lite så var det bara att snorkla vidare.

När sedan det speciella ljudet ljöd igen så gällde det att så snabbt man kunde ta sig tillbaka till båten där vi fick hoppa upp och sätta oss på kanten. Sen åkte båten efter delfinerna och några minuter senare ljöd ljudet igen och vi fick åter igen plumsa i vattnet och simma med våra nyfunna vänner. Den proceduren upprepade sig fem gånger innan vi fick hoppa upp igen och ta av oss all utrustning. Då var det bara att torka sig, på med varma kläder och sedan upp på däck för att fota och filma. Det var minst fyrtio delfiner som simmade och hoppade runt helt båten, aldrig varit med om något liknande! Så fascinerande! Vi blev också bjudna på varmchoklad och kakor för att återfå värmen. Vi stod på däck ett bra tag och bara tog bild efter bild, film efter film och sen stod vi bara och gapade. Overkligt till tusen! Ja menar, där var vi, ute på havet i Nya Zeeland, 400 meter djupt, 16 grader kallt och så simmade vi runt bland en massa delfiner. Konstig men mäktig känsla!

Vi var sedan tyvärr tvungna att vända tillbaka då våran tid var ”ute” och de skulle hämta nästa gäng. Tråkigt tyckte vi då vi fick gå ner och sätta oss nere i båten igen.. Men helt plötsligt ropar kaptenen i mikrofonen att vi snabbt som bara den skulle ta oss upp på däck, något stort svart och vitt väntade. Vi fattade vinken direkt och kastade oss upp och ut och där väntade det sjukaste av allt! En familj på tre stora SPÄCKHUGGARE!!! Sååå stora, såå häftiga och såå nära! Precis intill båten simmade dem och alla bara stod och gapade innan kamerorna gick varma. Det händer tydligen inte alls ofta att de får syn på späckhuggare så vi var otroligt lyckligt lottade! En helt okej bonus om man säger så. Vi fick ingen vacker soluppgång då vädret inte var det bästa men vi fick späckhuggare istället och det känns tusen gånger bättre. Lyckan var total!!

När kamerorna gått varma och vi lyckats stänga våra gapande munnar så var vi åter igen tvungna att gå ner och åka in mot land. Sagt och gjort, tillbaka sen väntade Stray-bussen på oss och körde oss tillbaka till Hostlet där vi hämtade våra väskor och checkade ut. Lämnade så Kaikoura uppspelta och lyckliga!

Gjorde ett ministopp på vägen där vi hälsade på lite sjölejon innan vi åkte vidare. Stannade för toabesök också innan vi anlände till Picton där vi så småningom skulle hoppa på färjan. Visade sig dock att färjan var försenad ett par timmar så vi och en spansk kille och en fransk tjej beslutade oss för att ta en promenad. Hamnade i en park där vi slog oss ner och åt lite frukt och macka, pratade och bara hade det chill. När tiden var inne så återvände vi till färjeterminalen där vi fick boardingpass, bussades till färjan och ja, här är vi nu!

Några timmar kvar på vår färd över till norra ön och Wellington där vi ska spendera natten. Väldans trötta efter vår tidiga morgon så risken finns att man råkar somna till lite här om en stund.. Annars händer det inte så mycket mer idag, vi kommer ju fram senare än beräknat så det är väl bara att få sig lite mat och sen sängen som gäller skulle jag tro. Men jösses vilken morgon, kan nog vara bästa morgonen i våra liv! Nöjda är vi minst sagt.

Hörs vid nästa wi-fi tillfälle!

Rangitata 29 jan

Klockan åtta imorse lämnade bussen det vykortsliknande Mt Cook och vi begav oss norrut. Stannade efter någon timme vid ett café som tydligen skulle ha riktigt smarriga pajer. Men eftersom det var för lång kö och utbudet lite sådär så gick vi till bageriet precis bredvid och köpte en panini och en wrap att dela på istället, mycket fin frukost! Sen bara några hundra meter längre bort stannade vi igen och då var det fotostund, ytterligare en sjö och lite berg. Det är mycket sånt alltså! Men det är ju vackert!

Sen fortsatte vi norrut och närmade oss slutmålet Rangitata. Men innan det så gjorde vi ett till stopp, ett mataffärstopp för några och ett bussbyte för några andra. Vi var de där några andra. Vi skulle nämligen äventyra lite även idag! Så vi och fem andra hoppade av bussen och istället på en liten minibuss. Rangitata rafts! Just det, idag var det White Water Rafting som stod på schemat.

Det hela startade med en halvtimmes bussfärd där det helt plötsligt blev trafikstockning. Värre än Stockholm under rusningstrafik, tro mig! 3000 får tog upp hela vägen framför oss, det var så sjukt mycket får. Överallt. Helt galet! Aldrig sett nått liknande. Så komiskt! Så det tog sig sin lilla tid att sicksacka sig fram genom denna springande fårmassa, stackarna såg ju livrädda ut! Men tillslut lyckades vi ta oss igenom och lämnade fåren bakom oss för att bara några minuter senare komma fram till Rangitata rafts. Visade sig att det var där vi skulle bo under natten också så vi checkade in och sedan bjöds det på lunch. Baguette med diverse gott och blandat i, inte så tokigt!

Efter lunchen blev vi utrustade för dagens äventyr. Först en långärmad randig tröja, sedan en våtdräkt, ovanpå det en blå vindjacka, ett par gummiskor, flytväst och sist men inte minst en hjälm. Redo för att anta utmaningen! Hoppade så in i minibussen igen och kördes upp till toppen av floden där vi sedan hoppade ut och fick ta lite vackra bilder innan vi fick inta vårt färdmedel. En gummibåt!

I gummibåten satte vi oss alla sju, plus vår guide så totalt alltså åtta personer. Vi fick order om att sitta på kanten och sedan fick vi lära oss olika kommandon och även praktisera. Han skrek paddle forward team, backpaddle, left back right forwards, hold on, go down, stop, right back left forwards gång på gång tills vi nästan hade lärt oss. Eftersom han tyckte vi gjorde ett bra jobb så pratade vi sedan lite medan vi gled lite härligt nedför början av floden. Sedan började det roliga!

Det blev mer strömt, större vågor, lite vattenfallsliknande ställen och stenar och klippor lite här och där. Spännande! Nu gällde det att ta sig levande nedför! Så tillsammans allihopa så började vi paddla nedför, det gällde att lyssna på guiden annars kunde det gå riktigt illa. Helst ville vi att båten inte skulle välta! Så till en början var det bara lite lätta passage där vi skulle nedför och det klarade vi galant! Sen kom vi till ett ställe där det var såkallade klass 5 vågor, där fick vi hoppa ur båten och gå och kolla hur det såg ut uppifrån. sedan kunde man välja att försöka paddla eller att gå runt om det kändes för läskigt! Men vi var minsann inga chickens så vi bestämde oss för att försöka! Så det gjorde vi, på order av guiden så paddlade vi som galningar, framåt, bakåt, höll i oss, paddlade ännu hårdare, blev överrösta av vågor och vattnet skvätte åt alla möjliga håll och kanter men vips så var vi nere och förbi. Jösses vad roligt!!!

Det var dock den enkla av de svåra så att säga. Den första var 50 meter lång, nästa klass 5 ställe var 350 meter och ännu svårare. Men vi laddade och sedan gav vi oss in i vågorna! Vi blev nästintill dränkta av vattnet som slog emot oss från alla håll och kanter men tack vare en bra guide och energiskt paddlande av oss lyckades vi ta oss ner på rätt håll. Bra jobbat av oss och fy bubblan vad roligt vi hade! Vi klarade det svåra!

Efter det så fick vi order om att lämna båten så en efter en plumsade vi i vattnet. Kallt men så skönt då det idag har varit runt 30 grader varmt. Så vi njöt av ett litet bad! Vi flöt runt där i strömmarna och hade det gött, snurrade runt lite och skrattade åt hur komiskt det såg ut. När vi simmat in till kanten så skulle det tydligen hoppas! Alla började från en klippa som var fyra meter upp och en efter en plaskade vi ner i vattnet! Om man ville sen så kunde man klättra upp till en klippa högre upp som var nio meter, Linnéa struntade i den klippan men jag klättrade upp och kastade mig utför. Härligt värre!

När hoppandet var färdigt så satte vi oss i båtarna igen och paddlade vidare, hade fortfarande några klass 3 vågor att ta oss igenom innan vi slutligen kom till målet. Tråkigt men sant! Två timmar var vi ute och paddlande bland strömmarna och det var hur kul som helst! Hade gärna gjort det igen! Och vädret kunde vi inte klaga på heller direkt, kunde inte varit bättre! Så värt.

När alla väl var tillbaka där vi skulle bo igen så tog vi en skön dusch innan det vankades BBQ, grillad korv, stekt potatis, sallad och mackor. Helt okej! Sedan chillades det lite innan det blev efterrätt i form av nått kladdkakeliknande med någon chokladsås och glass till. Mums fillibabba! Och så kostade det bara 50 cent, mycket mer kunde vi inte begära!

Resten av kvällen har faktiskt bestått av pingis tillsammans med ett härligt gäng. Började spela med två killar men sedan utökades det till fyra så det slutade med att vi spelade rundpingis. Såå roligt var det! Nu är vi dock trötta och ser fram emot en god natts sömn! Mycket snarkande pågår för tillfället i vårt rum dock.. Rummet för övrigt innehåller tre våningssängar varav varje våningsängen är tre våningar hög, helt galet läskigt att sova längst upp! Tack och lov för att vi slapp det!

Jaja, imorgon lämnar bussen redan kvart i sju så det är väl bäst att vi lägger huvudet på kudden och börjar snarka ikapp med de andra. Godnatt!

Mt Cook 28 jan

Efter ett något sorgligt avsked av Queenstown tog vi istället sikte på Mt Cook. Nya Zeelands högsta berg! En inte alltför lång resa med några få stopp. Första stoppet var i någon liten liten by, där mackorna var svindyra och inte innehöll någon sallad och mataffären i princip inte hade någonting. Men men, brandlarmet gick igång vid brandstationen också och helt plötligt kom det bilar från alla möjliga håll och kanter och folk vällde ur och sedan efter några minuter så körde räddningsbilen ut lite lugnt och försiktigt. Hoppas inte det var något allvarligt som hänt för de var inte direkt snabbast i världen på att rycka ut!

Vi fortsatte sedan vidare och stannade vid en utsiktspunkt där utsikten faktiskt var helt sjukt fantastisk! En klar turkos sjö och snötäckta berg bakom, så vackert! Så där tog vi en massa bilder innan vi rullade in i byn Mt Cook. Inte fy skam! En dal med bergen som reste sig som en mur runt hela byn. Häftigt!

Vi hann bara checka in och byta om innan vi hoppade på bussen igen och fick skjuts till vandringens början. Ja, ni hörde rätt! Vandring! Vad annars liksom.. Men man kan ju inte missa allt det vackra och dessutom skulle vandringen bara ta två timmar, bullshit! Det tog tre timmar! Varmt var det också, runt 28 grader och strålande sol. Gött! Men visst var det vackert och coolt, berg och sjöar och otrolig natur. Värt att vandra ändå!

Dock var vi rätt sega när vi efter tre timmar kom tillbaka så då köpte vi oss en välförtjänt glass och njöt av den i skuggan. Det är så himla bra, vi kan äta hur mycket godsaker som helst hela tiden har vi kommit på, för när någon av oss säger att vi kanske inte borde så säger alltid den andra ”vi är värda det”. Och då är den andra snabb att hålla med! Så det kan gå!

Sen spelade vi kort, laddade telefonerna, lagade mat, pratade med en ny finsk tjej och sen satt vi ett bra tag på vår balkong och njöt, pratade om livet och bara hade det allmänt härligt. Hade sjukaste utsikten från balkongen också, kändes overkligt! Lite som att vi satt framför en vacker plansch, men tydligen så var det på riktigt. Livet är inte så tokigt!

Nu har vi krupit ner i sängarna, inatt delar vi rum med en kille från Österrike och en från Holland, lite lustiga prickar men det ska nog gå bra. Sängarna är inte heller de mest bekväma, madrasserna borde vara något tjockare! Men eftersom vi alltid är helt slut på kvällarna så ska vi nog lyckas somna även ikväll.

See ya!

Hejdå Queenstown!

Jaha.. Då sitter vi här i lobbyn och väntar på att bussen ska dyka upp. Känns lite sorgligt på något vis.. Vi kommer aldrig komma tillbaka hit, aldrig äta Ferg Burgers igen.. Vi gillar verkligen Queenstown, favoritstaden!

Men men, nu är det dags att säga hejdå Queenstown och hej nya platser! Nu börjar resan upp till Auckland igen. Det blir nog kalas det också!

Tack och hej!

Queenstown dag 4

Uppe med tuppen även idag, klockan sju slog vi upp våra ögon och imorse var de trötta vill vi lova. Vissa nätter är ju bättre än andra, inatt var det en nöt som kom in vid tre och tände lampan och hade sig.. Men men, det är sånt man får räkna med. Upp ur sängen kom vi iaf efter en stund och så fick vi stressa i oss frukostgröten, men vi hann och det är det viktigaste!

Kvart över åtta blev vi upphämtade av en liten minibuss med texten Dart Stable över hela sidan. Då kanske ni kan gissa vad vi började dagen med? Precis, tre timmar i sadeln! Eller ja, först var det 45 minuters väg ut till själva stallet men det var en så otroligt vacker väg att det inte gjorde det minsta. Idag var vädret på vår sida för en gångs skull så himmeln var klarblå och solen sken, perfekt morgon! Och vägen slingrade sig längs sjön och bortanför sjön bredde snötäckta berg ut sig. Fick sedan höra att det var bland de bergen som Frodo tappade ringen i snön, kommer dock inte riktigt ihåg den scenen men vi får väl kolla på den igen när vi kommer hem och se om vi känner igen oss.

Iaf, väl framme vid stallet så fick vi varsin hjälm och ett par gummistövlar. Perfekt utrustning för tre timmar i sadeln hade vi också.. Leggings och fladderbyxor, men jaja, bättre än inget! Blev sedan tilldelade våra hästar, jag (jessica) fick en häst som heter Bailey och hade varit en ”racinghorse” som vunnit 25000$. Full ös tyckte han om! Linnéa fick en busig sexåring som heter Chaplin, han gillade inte riktigt lera så han hoppade gärna över den! Såg roligt ut! Sen bar det iväg, kände redan efter några meter att det var lite halvt obekvämt, hade inte direkt något bra stöd så det kändes mest som att benen fladdrade åt alla möjliga håll och kanter. Men kul hade vi! Galopperade en hel massa, dundrade fram längs med vattnet, på härliga stigar och genom det höga gräset! Så härligt! Vi red som i en stor stor dal så runt omkring oss var det bara en massa höga vackra berg och i dalen var det floder lite här och var som vi fick korsa med jämna mellanrum. Vissa så djupa att vi fick lyfta på fötterna för att inte fylla våra stövlar! Och strömt var det också, men hästarna var vana och tuffade på! Mycket go känsla även om rumpan började ömma redan efter första timmen!

Ja, så fortsatte det i tre timmar. Sjukt vacker omgivning, härliga trav och galoppsträckor och klarblå himmel och sol. Bättre kunde det inte varit! Vi var fyra stycken i vår grupp och så en väldigt trevlig guide. Alldeles lagom! Som vi njöt! Men jösses vad ont vi har i våra små rumpor, kommer väl kännas ännu mer imorgon. Var ju ett tag sen vi red, månader för Linnéa och vi snackar år för mig! Galet!

Efter tre timmar var vi framme där vi skulle lämna våra hästar och då var det rätt skönt att få hoppa av och röra lite på sig. Hoppade sedan in i minibussen och bussades tillbaka in till stan. Vid det laget var vi såå trötta.. Höll på att somna flera gånger på bussen så det var två sega varelser som klev ur mitt i stan. Gick runt där lite halväckliga för att leta reda på något att äta. Hittade tillslut ett litet bageri som hade paninis som vi köpte och tryckte i oss. Gott! Sen gick vi tillbaka till Hostlet och tog en efterlängtad dusch, oj så skönt! När vi var fräscha igen tog vi en tur på stan och checkade lite klädaffärer, hittade tyvärr ingenting så än är plånboken tjock! Som tröst köpte vi en dricka och varsin glass som vi sedan avnjöt nere på gräsmattan vid sjön. Mysigt värre, om ändå glassen hade varit lite större och räckt lite längre!

Vi hade mer än gärna legat där på gräsmattan resten av dagen men vi var verkligen tvungna att tvätta. Varenda klädesplagg vi har med oss var i princip smutsiga! Så vi gick motvilligt tillbaka till Hostlet och skulle tvätta.. Kostar massa pengar gör det också. Usch! Men men, vi gick till receptionen för att växla lite sedlar till mynt och hon i receptionen måste ha skolkat från mattelektionerna alltså. Inte oss emot dock! Men vi gav henne tio dollar i sedlar som vi ville ha växlat till tvådollarsmynt.. Hon kommer tillbaka och säger att hon bara har fem dollar, ger mig dessa fem dollar, plus våra tio dollar. Tackar! Sedan kommer hon på att hon har mer mynt inne på kontoret och springer iväg.. När hon kommer tillbaka så ger jag henne våra tio dollar i sedlar igen och får tvådollarsmynt för tolv dollar tillbaka. Linnéa och jag kollar på varandra, småskrattar lite innan vi säger tack och snabbt springer upp till tvättstugan. För fattiga(?) backpackers som oss så gjorde det helt plötslig våran tvättning mycket roligare.. Borde ju såklart påpekat att hon räknade lite galet där men helt plötsligt kunde vi inte engelska så bra och det hade varit vääääldigt invecklat att försöka förklara det på detta främmande språk de talar på denna sidan jorden! Så vi tackade högre makter för att vi fick halva tvätten gratis, inte dumt!

Efter att tvätten blivit inslängd i tvättmaskinen så sjönk vi ner i våra omtyckta soffor och använde lite internet innan det var dags att förflytta tvätten till torktumlaren. När det var gjort lagade vi oss lite middag och slängde i oss den för att sedan springa iväg till Peter Pan, en Travel agency som vi tänkte skulle hjälpa oss med lite framtida planer. Och det gjorde dem, mycket trevliga människor som hjälpte oss boka våra sista dagar i Nya Zeeland så nu är vi bra nöjda. Kommer ha fått ut det allra bästa av landet när det är dags att flyga tillbaka till Australien, känns för himla gött!

Efter Peter Pan köpte vi lite onyttigheter innan vi tog sikte på Hostlet och torktumlaren. Kläderna var så galet varma att vi typ brände oss när vi skulle tömma den! Några minuter till och våra kläder hade varit ett minne blott, inte roligt.. Som tur var gick det inte så illa, vi fick oss bara ett gott skratt när vi knappt kunde hålla i våra kläder och hann bli nästintill svettiga av att bära den tillbaka till rummet. Nu ligger de på svalning på våra sängar innan de ska packas ner i våra väskor innan läggdags! Spännande det här att vara ute på resande fot, vi får var med om mycket roliga men märkliga situationer!

Ja ja, medan kläderna ligger vi svalning sitter vi nere i lobbyn och laddar telefoner och kollar Facebook och grejer. Precis skypat med en härlig vän och hennes två barn, ni är ju för söta hela bunten Dessan! Kul att se och prata med er! Och en godnattsång fick vi också så nu kommer vi kunna sova gott inatt, det tackar vi för!

Snart ska vi ta våra trötta kroppar och knata upp till rummet. Packa lite väskor, borsta lite tänder och sedan försöka få lite välbehövd sömn. Imorgon hoppar vi åter igen på Stray-bussen och den lämnar så tidigt som halvnio, får se vart vi hamnar imorgon. Sånt som märks helt enkelt! Något som också märks är när vi får tillgång till internet igen, det vet man aldrig!

Men tills dess att vi hörs igen får ni ha det så himla bra, det ska vi ha! Morsning korsning!